Företaget

Leif startade sin verksamhet i en liten verkstad vid Tuna Motell i Svalsta utanför Nyköping. Från början handlade det mest om att göra spoilers och ankstjärtar till bilar. Motivlackeringar på motorcyklar och bilar som skulle på olika utställningar var också populärt. Lokalen Leif höll till i var ett vanligt dubbelgarage med en minimal skrubb som personalrum. Det funkade så länge som Leif var ensam, men han fick snart behov av både större lokal och egen personal.

Efter ett par år flyttade han till nya lokaler på Hantverksvägen i Nyköping.

År 1981 hade Leif lackat och byggt om bilar i 15 år, och han hade nu fullt upp med detta på heltid i sin egna firma. Utanför verkstaden stod projektbilarna på rad och man skulle kunna tro att han trivdes med sin framgång och sin tillvaro. Men han tyckte ofta att jobbet var lite för stressigt, att han var tvungen att forcera jobben och att det gjorde att lite av skaparglädjen försvann. Han varnade ofta andra med bilbyggar-intresse för att gå in för det som yrke av just den anledningen. Men han var inte den som gnällde och gav upp för det, han hade fint flyt i firman och kunde försörja sig utan problem.

För att inte riskera att bli arbetslös strävade Leif efter att hålla humana priser till en början, men i och med att han blev mer och mer känd så började också hans kundkrets förändras.

Leif hade inga problem att hitta kunder, jobben strömmade in. Trycket från bl.a. USA och arabvärlden tvingade Leif att bygga en ny verkstad och anställa folk. Beställningarna kom framför allt från Västtyskland, Schweiz, Holland, USA, Kuwait och Oman. Och han gjorde dessutom bilar åt rika svenskar eller företag.

 

verkstaden_02Foto: tidningen FOLKET, 12 nov 1985

1985 byggde Leif sin nya verkstad på 600kvm bredvid det gamla huset så att han skulle kunna fortsätta arbeta även under tillbyggnaden. När den nya lokalen var färdig revs hans tidigare anspråkslösa verkstad för att ge plats åt en lackeringshall.

Vid denna tidpunkt hade Leif tidigare byggt en Volvo 760 cabriolet, som utan marknadsföring gav beställningar på 130 stycken likadana! Det fanns alltid folk som var beredda på att betala för en udda bil, både privatpersoner och företag. När Leif slog igenom med måsvinge-saaben ”Blue Spirit” fick han en beställning på 200 ex från en oljeshejk. Han tackade nej – det skulle ta honom 40 år att klara av den beställningen!

Innan utbyggnaden 1985, hade Leif endast en anställd medarbetare; Sven Ekblom. Han sökte efter experter på lack, motorjobb och plåtslageri och anställde sedan 5 medarbetare till. Tanken var att hans anställda skulle arbeta med ”serieproduktion” (av t.ex. volvo- och saab-cabrioleter) medan Leif koncentrerade sig på att utveckla nya modeller.

Leif räknade med att han skulle kunna hinna med 10-50 bilar per år i framtiden. Det kanske inte låter som så mycket, men det rörde sig inte om någon traditionell bilindustri utan snarare ett hantverk. Varje jobb tog mellan 800 – 1500 arbetstimmar i anspråk.

 

ev1_personalFoto: privat

1987 hade Leif fem anställda, som syns här på bilden tillsammans med Saab Ev-1.
Från vänster; Lauri Lasanen, Leif Mellberg, Ulf Bjärstål, Hasse Nerén, Mats Carlsson och Claes Carlsson.

 

År 1988 hade Leif och hans 5 anställda medarbetare fullt upp. Cabriolet-konventeringar tog upp allt större tid, vilket Leif var måttligt förtjust i. ”-Att bygga om en täckt bil till en cabriolet kräver mycket arbete, förstärkningarna är omfattande och det kan ta 2-3 månader innan bilen är klar. Trots allt arbete, syns det mycket lite – att ”bara ta taket av en bil” är mer komplicerat än många tror”. citat: Automobil nr.4 1988 Det kostade ca 150.000 sek (1988) att få sin bil förvandlad till en cabriolet hos Mellbergs Custom, och trots det stog kunderna på kö.

Ofta krävdes det en hel del övertalning att få Leif att åta sig ett uppdrag. Han hade mer uppdrag än han kunde önska, och därför åtog han sig helst bara de uppdrag som han och hans medarbetare tyckte var roliga. Kom det någon med bra ekonomi med planer på att bygga en supersportvagn så kastade sig Leif över uppdraget. Men ville kunden bara få bilen breddad och lackad, då fick de be mycket vackert..

 

leffe_mellbergs_customFoto: privat

1990 hade efterfrågan på lyxbilarna avtagit något, men Leif hade ändå gott om jobb åt honom och de tre medarbetarna han hade just då – mekarna Hans Nerén och Henrik Larsson samt Dan Hammarström som skötte lackeringarna. Leif var noga med vad som lämnade verkstaden och hade ibland svårt att hitta rätt personal till sin verkstad.

När Leif insjuknade i sin cancer gick företaget i konkurs.